| ANRUDRE | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
| BEPUDRE | • bepudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs bepudern. • bepudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs bepudern. • bepudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs bepudern. |
| EINPUDRE | • einpudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv der Nebensatzkonjugation des Verbs einpudern. • einpudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv der Nebensatzkonjugation des Verbs einpudern. • einpudre V. 3. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv der Nebensatzkonjugation des Verbs einpudern. |
| HUDRE | • hudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs hudern. • hudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs hudern. • hudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs hudern. |
| KAUDRE | • kaudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs kaudern. • kaudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs kaudern. • kaudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs kaudern. |
| LUDRE | • ludre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs ludern. • ludre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs ludern. • ludre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs ludern. |
| PLAUDRE | • plaudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs plaudern. • plaudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs plaudern. • plaudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs plaudern. |
| PLUDRE | • pludre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs pludern. • pludre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs pludern. • pludre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs pludern. |
| PUDRE | • pudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs pudern. • pudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs pudern. • pudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs pudern. |
| RUDRE | • rudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs rudern. • rudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs rudern. • rudre V. 3. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs rudern. |
| SCHAUDRE | • schaudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs schaudern. • schaudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs schaudern. • schaudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs schaudern. |
| SCHLAUDRE | • schlaudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs schlaudern. • schlaudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs schlaudern. • schlaudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs schlaudern. |
| SCHLEUDRE | • schleudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs schleudern. • schleudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs schleudern. • schleudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs schleudern. |
| SCHLUDRE | • schludre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs schludern. • schludre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs schludern. • schludre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs schludern. |
| SUDRE | • sudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs sudern. • sudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs sudern. • sudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs sudern. |
| ÜBERPUDRE | Entschuldigung, Definition nicht verfügbar. |
| VERLUDRE | • verludre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs verludern. • verludre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs verludern. • verludre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs verludern. |
| ZAUDRE | • zaudre V. 2. Person Singular Imperativ Präsens Aktiv des Verbs zaudern. • zaudre V. 1. Person Singular Indikativ Präsens Aktiv des Verbs zaudern. • zaudre V. 1. Person Singular Konjunktiv I Präsens Aktiv des Verbs zaudern. |